"Han gör ju fan fortfarande allt för dig" säger hon till mig och får medhåll. Kanske är jag den personen som verkligen borde märka det men på något sätt är det som jag är den enda i hela världen som lyckats undgå att se det. Det enda jag gjort är att leta efter tabbar och visst tusan har jag hittat några men jag vet också att jag gjort minst lika många själv. Det är knappast jag som är den som gett och gett men aldrig fått något, trots att det är så jag valt att se det. Innerst inne vet jag att det är precis tvärt om men nu spelar det ingen roll längre. Känns som det sista kortet är lagt och att det faktiskt kommer ligga den här gången. (Ialf om jag lyckas hålla mig ifrån hans förbannat söta skrattrynkor vid ögonen.)

Fan. Vad jag saknar.