Varenda människa kan vara den som dödar fjärilarna i min mage.


Ibland känns det bara som att jag aldrig någonsin igen kommer släppa in någon ny person i mitt liv. Känns som allt vad kärlek handlar om är stängt och inte kommer att öppnas. Det är som att varenda människa jag ser kan vara den människan som dödar mina fjärilar i magen eller som får fjärilar medan mina uteblir.

Samtidigt är det som att dem där fjärilarna varken lever eller är döda just nu. Det gör så förbannat ont att känna så, den där likgiltigheten som ligger och gnager. Istället har jag varit bra på att "kontrollerat" balansera för det skulle göra för ont att veta att han aldrig mer skulle laga tisdagsmiddag med tända ljus. Det skulle göra så förbaskat ont att vara helt ensam, att inte ha någon som tittar på mig med skrattrynkor runt ögonen innan han går till kittlingsattack eller någon som tittar menande på mig när jag häller i den femte vitlöksklyftan i maten. Jag får en klump i magen av att tänka på ensamheten, klump i magen att tänka aldrig mer han, aldrig mer vi.

Samtidigt går det inte att ha kvar ett litet strå utan att vilja ha mer hur länge som helst, det går inte att bara ibland titta varandra i ögonen och kyssas. Kärlek är inte sån. Den går inte att styra över den och därför är det kanske tillslut bättre att gå i ide innan hjärtat går i så många bitar att det aldrig mer går att pussla ihop .


(Pic: Lelove)

Kommentarer
Postat av: Jacqueline /en av de från moiettu

Hejhej =) Vad händer idag? :)

2010-01-04 @ 10:53:57
URL: http://moiettu.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0