Jag kan inte sova. Ett år sedan skridskor på en snötäckt sjö I Nacka. Det var svinkallt då också och solen gjorde att isen såg sådär magisk ut, jag minns det nu när jag ser foton. Han hade lånat mina vantar, häromdagen hade jag dem vantarna, chokladfläckarna från termoschokladen är fortfarande kvar på dem.

Ett år senare, 7 januari. Jag har tabbat mig så många gånger. Förstört så mycket utan att förstå förrän efteråt. Tillslut tröttnar folk, ingen orkar ge bekräftelse och tjata i all evighet hur mycket dem än älskar. De är klart jag gav upp till slut, du ville ju inte sa han här om dagen. Biggest bullshit ever! Just då ville jag mer än jag någonsin velat någonting någonsin ändå var jag för stolt för att säga det.


Jag är inte stolt längre, jag orkar bara inte mer. Jag är så himla trött ändå kan jag inte sova...